Ännu en hundtränare som ska ge ytterligare fler metoder?
Detta är första tanken jag tänker när jag tar upp en ny bok eller går in på youtube kanaler för att få tips till hur jag ska hantera en viss situation. Du kanske tänker samma sak innan du bestämde dig för att ändå börja läsa denna text? När jag kollar upp 10 olika hundtränare hur de gör för att t.ex att få hunden att gå fot, så säger inte dessa 10 olika hundtränare samma saker och ger inte exakt samma tips, vilket kan vara förvirrande.
Ofta tänker man för mycket, man testar olika metoder hit och känner (det där gick inte, det där fungerade inte) när det i själva verket kan räcka med att göra upprepningar flera gånger i rad för att få hunden att förstå ”aha nu har jag listat ut vad du vill”.
Jag kan ge ännu fler exempel men jag tror att du förstår lite min poäng i att man inte bara kan läsa en bok eller börja följa en hundtränare för att få svar på vad som passar just dig och din hund, utan man behöver ta reda på flera metoder och tips och själv testa sig fram för lösningen för andra är kanske inte det som fungerar bäst för dig och din hund.
De hundtränare jag anser är de absolut bästa är de som anpassar metoden efter hunden. En speciell metod passar inte alla hundägare och inte alla hundar, både hundägaren och hundar lär sig olika eftersom alla är olika. Så när jag ser en ny hundtränare så tittar jag efter om den berättar om sina metoder hit och dit, eller om den berättar om hunden den ska träna istället och förklarar kroppsspråk, ras, beteende, energi och sedan anpassar och sedan förklarar hur man kan arbeta anpassat efter det.
En annan sak jag kollar efter är om hundtränaren pratar ”jag” som att hundtränaen tränar hunden, eller om hundtränaren pratar ”vi” att vi gör nu detta tillsammans. Genom att bara se till sig själv och sina metoder så får inte hunden eller hundägare den där gemenskapskänslan där man tränar ihop, lär sig ihop, utan det blir mer ”nu gör du som jag vill” vilket jag ser som en varning.
Hunden ska göra som huntränaren säger för att han tycker det är roligt och lönsamt, inte för att han blir tvingad till det. Det är t.ex ingen nackdel att göra träningen lite till en lek, så gör jag med mina barn här hemma när de tycker läxorna är tråkig och direkt får de motivation till att vilja lära sig.
Ofta kan det även vara så att ju mer vi försöker, ju värre blir det. T.ex om en hund skäller och hoppar varje gång vi kommer hem, och vi börjar säga SHH, tyst, sluta så är ju vi också exalterade och låter och stimmar också, vilket är uppmärksamhet. Även om vi inte skulle säga något utan istället försöker lugna ner hunden genom t.ex att titta på honom och sträcka ut handen för att ge ett lugnande tecken, så är det också något vi försöker med för att få hunden att varva ner, men det vi egentligen gör är att ge hunden något att fokusera på vilket är samma sak som att ge honom uppmärksamhet för att han är uppe i varv. Testar man istället att inte titta på honom, inte röra honom och inte prata med honom så kommer han med stor sanorlikhet att inte skälla när man kommer. Kanske inte direkt eftersom han har vanan inne att vi människor ska triggar upp honom på olika sätt när vi kommer, men efter ett tag så börjar han härma lugnet istället. Gör vi ingen sak av det hela så kommer han inte att göra det heller.
Med andra ord handlar det mer om hundpsykologi än hundträning. Hundpsykologer förstår hundar på ett helt annat sätt. Jag hörde en hundpsykolog som blev kallad till en familj där deras hund rymde varje gång familjen kom hem, de tog dit en hundtränare som föreslog tillrättavisning när hon försökte rymma exakt varje gång tills hon skulle förstå att det inte är någon ide att försöka, samt att bygga staketet högre för varje gång hon lyckas så är det ett bakslag i träningen. Detta detta fungerade inte. Hon rymde ändå hur de än gjorde. Det konstiga var att det här var en väldigt väluppfosrad hund, som alltid i vanliga fall lyssnar på kommandon, är lydig och snäll och detta beteendet började plötsligt.
De tog hem en hundpsykolog istället som började ställa lite närmare frågor. Han frågade när detta började och de svarade när min fru blev gravid. Familjen förklarade även att detta har hänt för länge sen också när de fick ett annat barn, så nu när det hände igen så misstänkte dom att frun var gravid igen, eftersom hunden började plötsligt rymma, så det var så de fick reda på att de var gravid igen vilket det visade sig att hon var. Nästa fråga var, vart springer hon? Hon sprang några kvarter bort till en hanhund och bara satt där. Hundpsykologen förklarade att inom vargar så om någon i flocken får valpar så kan en annan varg högre upp i rang lämna flocken för att istället leta reda på en egen familj någon annan stans. Även om hon var lydig och duktig så såg hon inte resten av familjen som ledare och ville därför lämna. Så det som hände var att hon försökte försvinna från den här familjen för att skapa sin egen.
Det låg altså i hennes natur att göra så från det vilda.
Detta löste dom genom att låta henne veta att hon inte är ledare i den här flocken (familjen), utan en följare, och en följare försvinner inte från sin flock. Dom gjorde detta genom att mata henne efter att familjen själv fått mat samt lite andra ändringar för att psykologiskt visa henne att hon är en följare. Denna lilla ändringen gjorde att hon aldrig mer försökte rymma.